Mina beroenden

Jag har fajtats med en del beroenden i livet. Ciggaretter till exempel. De har jag lyckats kicka helt. Alkohol var länge em självklar del av min dag men nu tar jag en cider på sin höjd om jag vill fira ordentligt. Tyckte lite väl bra om mina Citodon som jag tog tillsammans med tramadol och Neurol så de slutade jag med. Jag ÄLSKAR mitt kaffe, som jag druckit sen jag var 2 år gammal men även det har jag slutat med i perioder.

Jag vill med detta säga att jag har lyckats bli av med beroende förr. Jag behöver bara göra vissa saker först. Till exempel att ha en mening jag kan säga till mig själv som genast genererar tankar och viktigast av allt KÄNSLOR som påminner om varför detta inte är bra för mig. Jag hade dille på vit choklad-mousse ett tag men herregud vad jag fick ont i magen av det. Nu när suget sätter in säger jag bara till mig själv: ”är det värt att få så ont?” Självklart vill jag inte må så därför äter jag inte det. Men om jag inte haft sånt stark minne av hur dåligt jag mått när jag ätit det så hade jag lätt kunnat övertala mig själv att det är sååå värt det. Jag älskar sötsaker; alla slags efterrätter och såklart FIKA!! Av någon märklig anledning är det just en sån sak som inte accepteras av andra. Om man skulle tacka nej till fika då är man ju hemsk! Jag har hört sånt som ”du behöver ju inte banta idag” & jag har ätit sånt här i alla år och det är ingen fara” & min personliga favorit ”klart du MÅSTE ta!!” Om en alkoholist tackar nej till öl på en fest och ger anledning beroende så är det väl ganska självklart att man inte truga eller hur?! Du säger väl inte till en nykter heroinist att ”du behöver ju inte vara nykter idag, nu när jag har fixat droger ju”….

För mig är socker och de flesta andra kolhydrater just det; DROGER. Jag kan helt enkelt inte hantera dem som normala människor kan. För mig är det stört omöjligt att bara ta 1 kaka eller 1-2 godisbitar. Jag är den som måste äta så länge där finns kvar, som lätt kan smälla i mig en halv tårta till frukost och som letar i skåpen efter barnens glömda godis från i påskas och skäms-äter det på söndagkväll innan läggdags. Jag har en väldigt osund relation till socker som jag måste bryta. Problemet med ett sockerberoende är att det inte går att gömma sig. Jag blir KONSTANT utsatt för min drog vare sig jag vill det eller ej. Det är nog det som gör detta till mitt svåraste beroende att bryta. Men inte omöjligt!

Det ska gå, det MÅSTE gå…..

En högst personlig blogg från en 34- årig 4-barns mamma! Jag är inte utbildad kostrådgivare utan delar med mig av mina egna erfarenheter längs vägen.

En kommentar

Kommentera