Återfall

Hej jag heter Lina och jag har beroendeproblematik…..

Japp, sanningen svider men jag har fått ett rejält återfall till gamla kolhydratsvanor. Kaffe istället för mat som gör att jag blir ännu mer hungrig och trött vilket leder till ett enormt sockersug. Detta dämpas med choklad/godis/kakor/mackor. Jag är nästan tillbaka till innan jag upptäckte LCHF från första början….

2014 hade jag kommit igång ordentligt med LCHF, åt som jag skulle och tränade regelbundet. Min axel hade äntligen blivit fixad, jag var smärtfri och redo att starta min utbildning till Hälso- och sjukvårdsadministratör. Visst ville jag ha mer muskler men jag var övertygad om att det bara var en tidsfråga innan jag såg ut som alla tjejerna på Instagram. Spolar fram till sommaren 2015: jag mådde uruselt fysiskt, trivdes inte med chefen på mitt sommarvikariat och åt inte som jag skulle. Då släpptes bomben att jag skulle bli 4-barns mamma!!!!! Fuck this shit sa jag till mig själv och åt allt som kom i min väg! Till slut vägde jag över 90 kg (visst mycket var en överdriven mängd fostervatten men ändå). Så föddes Lucas i februari 2016. (Traumat efter förlossning och efterföljande sjukdom går att läsa i annat inlägg). Ett resultat av detta var en ångest som konstant låg som en 1000 kg viktplatta över bröstet. Svårt att andas, plågsam smärta vid beröring m.m. När jag började jobba på medicinmottagningen i Hässleholm blev det successivt bättre och jag mådde till slut riktigt bra!

Men så kom januari och det var hög tid att avsluta utbildningen som jag tagit uppehåll från under graviditeten och föräldraledighet. Stressen ökade markant och till sist var det lika illa igen. Trots mediciner har jag inte lyckats hitta tillbaka till den känslan jag hade i december när allt bara funkade. De senaste veckorna har det varit som värst. Examensarbetet har tagit lida av mitt mående och jag blev inte godkänd utan skulle komplettera (dock bara lite men ändå).

Att ha 4 barn under 10 år är verkligen ingen picknick…. För någon med psykisk ohälsa låter barnen mer i mitt huvud än vad de gör i verkligheten. Paniken är ständigt närvarande och ett plågsamt tryck över bröstet gör det svårt att slappna av. Sover dåligt på nätterna så jag måste ta medicin, vilket leder till att jag är konstant trött istället. Den äktenskapliga samvaron är ju obefintlig (vilket också stressar). Så vad gör jag? Jo, jag äter vad som finns lättast till hands: sockerstinna måltids-bars, glass, bananer, mackot-  mest allt som inte kräver att jag måste tillaga nåt.

Jag kan inte längre blunda för att jag är totalt beroende av socker. Att jag lever med stress och psykisk ohälsa är ingen ursäkt, det borde snarare sporra till att äta bättre! Balansen mellan mitt fysiska, psykiska och känslomässiga är obefintlig. Det måste jag ändra på. Jag är bättre än min sjukdom! Jag har fattat att det enda som finns kvar är ett totalstopp av ALL form av sötning, vilket exkluderar kaffe helt ur min vardag då jag inte fixar kaffe utan sötning.

På onsdag börjar jag jobba, en tillsvidare tjänst med fasta tider och rutiner, vilket kommer underlätta. Jag har en plan för att få både familjetid och träning. I min hjärna gäller allt eller inget så det blir någon form av träning varje dag (mer eller mindre tungt varierat mellan styrka och cardio). Då jag behöver skriva av mig när det blir tungt och svårt kommer bloggen vara högst levande de närmaste månaderna. Såklart även Instagram  (linashalsa) & Facebook (privat). Hoppas att en gång för alla besegra min beroende-sjukdom och slänga sockertrollet under bron där den hör hemma!

 

 

 

En högst personlig blogg från en 34- årig 4-barns mamma! Jag är inte utbildad kostrådgivare utan delar med mig av mina egna erfarenheter längs vägen.

Kommentera